Since 1949
Claude D Zacharias[1]
1. Inledning
1.1. Rubriken – trots sin längd – belyser hur illa ställt det är med den svenska rättvisan, i vart fall när det handlar om olovligt borttagande av dina träd?
Skadeståndspraxis före 2015 vid olovlig trädfällning[2]
1.2 Fram till 2015 rådde det nästintill ett ”laglöst tillstånd” i Sverige när det handlade om grannar som olovligen tog ner en grannes träd eller en häck eller annan vegetation. Syftet med tilltaget var och är vanligtvis att öka fastighetsvärdet genom att skapa eller förbättra utsikten. Värdet av en fastighet utan eller med skymd sjöutsikt kan öka dramatiskt med en komplett eller avsevärt förbättrad sjöutsikt. Dessutom kan den s.k. hemfridszonen öka eller ge människor intrycket av att vara mer omfattande än den egentligen är. Det motsatta kan i normalfallet drabba den fastighet vilkens växtlighet avverkas, inte minst på grund av ökad insyn vilket i sin tur skapar en mindre eller till och med helt reducerad privat sfär.
1.3 Olika värderingar förelåg till exempel det rena återanskaffningsvärdet eller rena vedvärdet och ibland förändringar i fastighetsvärdet. Till detta kommer även planeringskostnaderna liksom kostnaderna därefter för att säkerställa att planteringen blir lyckad. Ett återkommande problem är hur man ska värdera självsådda träd, dvs. träd som över tid spontant vuxit upp utan att ha planterats. I bland annat Tyskland kan stora träd som är likvärdiga de som tagits ner ibland hittas men det är inte alls självklart och kostnaderna för att hämta dessa till Sverige och plantera desamma kan bli astronomiska. Planterad växtlighet är lättare att ersätta och måhända enklare att värdera,
Alnarpsmodellen 2.2
1.4 En modell för värdering som under senare tid tycks accepterad är den så kallade Alnarpsmodellen 2.2. Den har emellertid viktiga begränsningar. Modellen är utarbetad för att möjliggöra en ekonomisk värdering av träd som inte är planterade i produktionssyfte och utgår ifrån trädens marknadsvärden som representeras av priser från plantskolorna. Modellen är tänkt att användas för att beräkna kostnaden för att reparera/återställa något som blivit skadat, vilket därmed är en förenklad modell för beräkning av återanskaffningskostnaden. Därmed är det inte en trädvärderingsmodell men används trots detta som utgångspunkt av domstolarna. Modellen baseras på den prisutveckling som finns för olika trädstorlekar i plantskolorna och värdet justeras sedan endast på grund av eventuella skador eller minskad vitalitet. Slutligen adderas ett schablonvärde för planterings- och etableringskostnaden. Såvitt författaren förstår är dessvärre modellen inte tillämplig på större träd än de träd som finns till salu i plantskolorna vilket i princip utesluter självsådda träd som vuxit till sig över tid, till exempel vackra ståtliga tallar eller björkar. Med hänsyn till begränsningarna torde det, såsom praxis utvecklat sig, när det handlar om stora självsådda träd handla om fastighetsvärdering vid bestämmandet av skadan eller en skälighetsuppskattning av beräknad skada.
2. NJA 2015 s. 199
2.1 I enlighet med vad som redovisades blev 2015 ett smärtsamt år för många skadelidande. Högsta domstolen meddelade då en dom (NJA 2015 s. 199). Avgörande anses prejudicerande oaktat att det var en oenig domstol som meddelade dom. Avgörandet har också i efterföljande domar också lagts till grund för den skadeståndsrättsliga bedömningen.[3]
2.2 Bakgrunden i 2015-års fall är förenklat att en granne A, olovligen avverkat tre tallar och skadat en fjärde så illa så att även den behövde tas ner på den intilliggande fastigheten ägd av grannen B. A hade tidigare nekats att ta ner tallarna som A ansåg hindrade solljuset från att nå fram till dennes fastighet. De fyra tallarna var självsådda och deras ålder varierade mellan 65 och 115 år. Det var ståtliga träd, mellan 15 och 20 meter höga och de växte i en klunga tillsammans med andra träd nära fastighetsgränsen mellan A:s och B:s fastigheter. B yrkade 400 000 kr i skadestånd baserat på nyförvärv, plantering och etablering av fyra tre till fyra meter höga tallar inklusive kostnader för tillkommande mark- och beredningsarbeten. Högsta domstolen bedömde ersättningsfrågan annorlunda än underinstanserna.
2.3 Högsta domstolen lade inledningsvis fast att värdet av olovligen avverkade träd som representerar mer än ett vedvärde bör beräknas enligt följande utgångspunkter (p. 6–9 i domen).
“Skadestånd med anledning av sakskada omfattar ersättning för bl.a. sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning (5 kap. 7 § 1 skadeståndslagen). När en sak har gått helt förlorad, har den skadelidande alltså rätt till full ersättning för sakens värde. Enligt motiven till skadeståndslagen ska värdet bestämmas enligt allmänt tillämpliga principer och exempelvis kan försäljnings- eller återanskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen. (Se prop. 1972:5 s. 580.) 7. Enligt uttalanden i den juridiska litteraturen ska sakens värde som huvudregel svara mot återanskaffningskostnaden. Att återanskaffningskostnaden läggs till grund för skadeståndsberäkningen anses också vara det vanligaste. Ersättningen bestäms då med ledning av vad det kostar att köpa ny egendom av samma slag som den skadade med avdrag för bl.a. ålder och bruk. Som ett alternativ till återanskaffningskostnaden anges att skadeståndet kan beräknas med utgångspunkt i sakens försäljningsvärde. En beräkning som grundas på återanskaffningskostnaden leder normalt till en högre ersättning och är alltså fördelaktigare, sett ur den skadelidandes perspektiv. Om beräkningen görs på detta sätt, ska det vara möjligt för den skadelidande att skaffa annan egendom i stället för den som har skadats. På så sätt tillgodoses skadeståndets reparativa funktion. (Jfr Bertil Bengtsson och Erland Strömbäck, Skadeståndslagen. En kommentar m.m., 5 uppl. 2014, s. 383 och 385, Jan Hellner och Marcus Radetzki, Skadeståndsrätt, 9 uppl. 2014, s. 382 f. samt Ulf Persson, Skada och värde, 1953, s. 389 ff.). 9. En beräkning på grundval av försäljningsvärdet kan komma i fråga om den i ett särskilt fall leder till en högre ersättning än ett skadestånd beräknat på kostnaden för återanskaffning. Försäljningsvärdet har använts också när en totalskadad egendom är unik och inte möjlig att återanskaffa. Ibland har träd och andra växter, som har lång livslängd och som växer sakta, kommit att räknas till denna kategori av egendom. (Jfr Marcus Radetzki, Skadeståndsberäkning vid sakskada, 2 uppl. 2012, s. 89.)”
Principer för ersättningsberäkningen
2.4 Högsta domstolen värderingsprinciper I NJA 2015 s. 199, när det handlar om mer än blotta vedvärdet kan sammanfatas enligt följande ordning:
2.5 Det är viktigt att notera Högsta domstolens primära värderingsmetod förutsätter att likvärdiga träd kan anskaffas. Enligt domstolen aktualiseras värdering baserad på återanskaffningskostnaden därför främst när de skadade träden är planterade och dessutom relativt unga, varvid nya plantor av ungefär samma storlek kan anskaffas. Hovrätten för Västra Sverige har i ett avgörande dock framhållit att Högsta domstolens argumentation såvitt avser självsådda träd, lämnar ”… öppet för att det är möjligt att tillämpa återanskaffningsmetoden även i fråga om sådana träd, förutsatt att utredning om likvärdig egendom och dess kostnad presenteras [författarens markering]”.[5]
Likvärdigt och liknande
2.6 Det är i detta sammanhang viktigt att notera att likvärdig inte är detsamma som liknande. Eftersom det kan vara väldigt svårt att finna likvärdiga 65 – 115 år gamla tallar som är 15–20 meter höga hamnar den skadelidande i en svår situation eftersom värderingen då måste ske efter en betydligt försiktigare skadeberäkning eftersom – såsom Högsta domstolen också konstaterar – det i dylika fall inte är praktiskt genomförbart att skaffa träd som i egentlig mening är likvärdiga med de avverkade. Därmed är det inte möjligt att beräkna skadeståndet med ledning av en återanskaffning, med följd att värderingen enligt domstolen får baseras på den minskning av fastighetens försäljningsvärde som den olovliga avverkningen medfört.
2.7 I alltför många fall visar det sig då att den påvisbara minskningen av fastighetens försäljningsvärde blir förhållandevis liten eller ingen alls. Den skälighetsuppskattning till undvikande av ”otillfredsställande resultat” leder ironiskt nog, enligt författarens mening, till precis det resultat man försökt undvika.
2.8 Enligt författarens mening leder uppenbart Högsta domstolens avgörande till just det motsatta nämligen en oskälighet som dessutom omintetgör det preventiva syftet med skadeståndslagen.[6] Trots att den svenska skadeståndslagens genomgripande syftet är att försätta den skadelidande i ekonomiskt hänseende i samma situation som före skadan, förbises detta enligt författarens mening. Högsta domstolens avgörande från 2015 och efterföljande praxis visar tydligt på detta. Med skenade fastighetspriser i attraktiva områden med möjlighet till hänförande utsikter blir avgörandets snedvridna effekt än mer tydligt. Professorn i civilrätt Mårten Schultz uttryckte det på följande vis:
”Prejudikatet från 2015 ger härmed mer cyniska skadevållare ett ekonomiskt incitament att döda gamla träd på kommunal mark. Det kostar nästan inget, vare sig skadeståndsrättsligt eller straffrättsligt. Skadevållaren kan därmed tjäna på sin orättshandling. Det skaver i mig.”[7]
2.9 Det nu anförda kan åskådliggöras på följande vis:
En fastighetsägare vill ha kvällssol och kanske till och med sjöutsikt. För att få detta måste fastighetsägaren såga ner tre tallar på grannens tomt. Åtgärden medför en markant ökning av värdet på fastigheten, anta 500 000 kronor. Grannen som förlorat sina träd får emellertid endast en symbolisk ersättning, anta 30 000 kronor, därför att marknadsvärdet på dennes fastighet inte anses minskat i någon nämnvärd omfattning bara för att träden sågades ner, det kanske finns fler träd och även om insynsskyddet glesats ut finns ett visst sådant kvar. Är detta rättstvist kan vän av ordningen fråga sig?
3. Svea hovrätts i dom av den 8 april 2016 i mål T 7411–15
3.1 Problematiken kommer om möjligt tydligt uttryck i Svea hovrätts i dom av den 8 april 2016 i mål T 7411-15. Bakgrunden är i korthet att en person avverkande 19 träd som stod i gränsområdet mellan hans och en annan fastighet. Syftet var att få in mer sol i trädgården på skadegörarens fastighet. Trots en del oklarheter huruvida det rörde sig om avverkning eller beskärning av träden, och på vems fastighet träden stod, yrkade den skadelidande i första hand ersättning med 2 847 007 kr. Eftersom domstolarnas skadeståndsrättsliga resonemang är av intresse för denna artikel låter sig författaren nöja sig med förstahandsyrkandet. Hovrätten fastställde tingsrättens dom och dennas domskäl blir därför av intresse för denna artikel.
3.2 Tingsrätten ansåg att det vara fråga om avverkning och att skadan var total eller som det uttrycks i domskälen:
”Vid syn av fotografier och på platsen har tingsrätten kunnat konstatera att de aktuella träden har sågats av cirka 60 – 70 cm över markytan. Resultatet har blivit 18 höga stubbar. Enligt rättens mening är det uppenbart att det är fråga om avverkning och inte om beskärning. …. Genom avverkningen har en sakskada uppstått, vilken är att betrakta som bestående och total.”[8]
3.3 I målet att sex träd stod på den skadelidandes fastighet och tolv träd stod på gränsen mellan fastigheterna.
3.4 Vad sedan gällde värderingen åberopade hovrätten 2015 års avgörande och uttalar sin dom bl.a. följande:
“De nu aktuella träden har varit av två olika arter och varierat i ålder mellan c:a 12 och c:a 60 år. Av utredningen har framkommit att de stått på olika avstånd från varandra och inte i någon alldeles perfekt rad utan i något av ett sicksack-mönster i förhållande till gränsen. Flera av dem har, som framgått ovan, växt in i stängslet. Allt detta talar för att de inte varit planterade. Flera av dem har inte heller varit förhållandevis unga utan tvärtom fullvuxna. Några av dem har varit två- eller trestammiga, vilket inte torde vara fallet med plantskoleträd. Det sagda leder tingsrätten till slutsatsen att de avverkade träden inte kan ersättas med likvärdiga träd. Återanskaffningskostnaden kan därmed inte läggas till grund för beräkningen av skadans belopp. I stället är utgångspunkten att skadeståndet ska beräknas med utgångspunkt i fastighetens minskade värde.”
3.5 Emellertid visade det sig att värderingsutlåtandet som åberopats i domstolen vilade delvis på förutsättningar som visat sig felaktiga och i slutändan landade bedömningen I skälighetsbedöningen och 200 000 kr utdömdes som skadestånd, dvs endast en mindre del av det yrkadet beloppet. Därtill fick vardera parterna svara för sina egna rättegångskostnader vilket för den skadelidande ledde till en pyrrhusseger.
4. Hovrättens för Västra Sverige 2021-06-18, mål nr B 5614-20
4.1 Om möjligt visar även ett senare avgörande från Hovrättens för Västra Sverige 2021-06-18, mål nr B 5614-20, i själva verket hur olycklig Högsta domstolens avgörande är.
4.2 Bakgrunden i det målet var att (förenklat till underlättande av läsförståelsen) en person för att skapa en fri utsikt från sin egen fastighet på en kommuns fastighet på ett område om ca 1 904 kvadratmeter, avverkat, samlat ihop och bortforslat ett stort antal träd, minst 302 stycken, så att det blev skador för kommunen för minst 20 miljoner kronor (återanskaffningskostnad; vedvärde minst 5 000 kronor) Avverkningen är så pass omfattande att vi kan tala om ett mindre skogsparti. Kommunen yrkade också ersättning med 20 611 634 kronor exklusive mervärdesskatt varav 19 870 634 kronor avsåg återanskaffning av träd och 741 000 kronor avsåg tillkommande kostnader (359 000 kronor avser trädplantering, 162 000 kronor avsåg garantiskötsel och 220 000 kronor avsåg maskintimmar). Hovrätten utdömde endast 2 500 000 kronor. I målet konstaterades avverkningens konsekvenser:
”Områdets utseende har påtagligt förändrats under lång tid framåt. Skogen har ursprungligen bestått av bergtall som för ungefär 150 år sedan planterats i syfte att hindra sandflykt. Genom avverkningen har detta syfte nu omintetgjorts i området. Som ovan nämnts står det klart att trädbeståndet i området fortfarande till stor del utgjordes av sådana ursprungligt planterade tallar, vid sidan av självsådda träd. Dessa tallar har …. en möjlig livslängd om 200 – 800 år och det kan därför förväntas att träden, om de fått stå kvar, skulle ha fyllt sin sandbindande funktion under överskådlig framtid. Avverkningen har vidare skapat ett påtagligt avbrott i skogslinjen utmed stranden vilket också försvårat för djurlivet att röra sig ostört. Genom att den naturliga avskärmningen mot [den skadevållandes] fastighet försvunnit är dessutom avverkningen ägnad att försvåra ett utnyttjande av allemansrätten. Fastigheten är numera synlig för den som rör sig i skogen vilket kan avhålla allmänheten från att beträda området. Skadan har på detta sätt drabbat en större krets.”[9]
4.3 Med åberopande av Högsta domstolens avgörande från 2015 och efter en skälighetsbedömning, bestämde kommunen skadeståndet till 2 500 000 kronor, dvs en skärva av den skada kommunen och allmänheten drabbats av. Frånvaron av det preventiva syftet är tydligt, i vart fall såvitt avser den skadeståndsrättsliga aspekten. Den skadevållande dömdes trots allt till fängelse i ett år och tre månader.
5. Avslutande kommentar
5.1 Olovlig trädfällning är, måhända som ett ofrivilligt, men tydligt resultat av Högsta domstolens avgörande från 2015 och lagstiftarens ovilja att lagstifta på området, något som vi sannolikt även fortsättningsvis kommer att få se fler exempel på. Detta då de skadeståndsrättsliga konsekvenserna i förhållande till den egna vinning som en fri eller utökad utsikt för den egna fastigheten kan medföra. Den straffrättsliga risken för konsekvenser är inte heller den särskilt imponerande.[10]
5.2 I ett scenario där det står en död alm utanför tomtgränsen som skymmer sikten kan man tänka sig att fastighetsägaren startar en process där man yrkar att grannen med trädet ska åläggas att ta bort trädet (vilket kanske kan ta ett eller flera år att få besked om), eller så tar man en kalkylerad risk rörande värdet – döda träd – och sågar ner trädet själv eller genom tredje mans försorg. Om något skadestånd kan beräknas vare sig för träd eller förlorat fastighetsvärde, torde det vara lågt och bryr man sig inte om risken för åtal på grund av skadegörelse är valet kanske inte så svårt.
5.3 Det ligger därför nära till hands, enligt författarens mening, att lagstiftaren överväger ett förtydligande lagstöd för ersättning vid olovligt borttagande av växtlighet (således ej blott träd), särskilt vad gäller självsådd sådan med betydande estetisk eller integritetsmässigt värde.
_______________________________
Disclaimer
Artikeln är avsedd för allmän information och utgör inte juridisk rådgivning. Informationen i artikeln kan därför vara ofullständig eller föremål för förändringar, och författaren ansvarar inte för eventuella fel eller brister. Varje juridiskt fall är unikt och bör bedömas utifrån sina egna omständigheter. För specifik juridisk rådgivning rekommenderas läsaren att konsultera en kvalificerad jurist. Författaren ansvarar inte för beslut eller åtgärder som vidtas baserat på innehållet i denna artikel.
__________________________________________________________________________________
[1] Jur kand Claude D Zacharias har över tre decenniers erfarenhet som jurist, med specialisering inom ekonomisk familjerätt, fastighetsrätt och affärsjuridik för små och medelstora företag. Han blev medlem i Sveriges advokatsamfund 1991 och arbetade både inom det svenska rättssystemet och internationellt, där han hjälpte klienter med olika rättsliga angelägenheter, både i domstol och inför myndigheter. År 2022 lämnade Claude D Zacharias frivilligt Advokatsamfundet i anslutning till sin påbörjade pensionering.
[2] Artiklen fokuserar på olovlig trädfällning men torde även i tillämplig omfattning vara tillämplig på anna växtlighet.
[3] Tidigare praxis som ibland åberopats är NJA 1919 s. 1 och NJA 1898 s. 290.
[4] Dessväre är den här lilla utvidgningen av möjligheten att värdera skadan inte tillräcklig och efterföljande praxis visar att möjligheten mer eller mindre är utesluten beträffande självsådda träd. NJA 2015 s. 199 kan på den här punkten därför starkt kritiseras eftersom det förmodligen finns ”likvärdiga” träd i bl.a. Tyskland i så måtto att träden är fullt godtagbara som substitut även om de kanske inte är lika höga eller har samma mängd grenar. De kan dock – vilket den skiljaktiga ledamoten skriver I HDs dom – med tiden fullt ut tjäna som fullvärdiga kompensation. Men så tyckte nu inte HD:s majoritet och deras syn har därefter präglat den rättsliga utvecklingen negativt.
[5] Hovrättens för Västra Sverige dom s.10, 2021-06-18, mål nr B 5614-20.
[6] Se Marcus Radetzki ”Beräkning av skadestånd avseende träd som avverkats olovligen”, Juridisk tidskrift Nr 4 2015/16, s 927–934.
[7] Se Mårten Schultz, ”om när skadeståndsrätten dessvärre fått gå först”, JP Infonet, 2020-11-27.
[8] Se s. 11 i Svea hovrätts i dom av den 8 april 2016 i mål T 7411-15.
[9] Hovrättens för Västra Sverige dom s.12, 2021-06-18, mål nr B 5614-20.
[10] Se till exempel Svea hovrätts dom 2024-11-08, mål nr B 3958–23, där en person skapade bättre utsikt för sin fastighet till nackdel för grannen som förlorade sitt insynsskydd. Straffet blev anstiftan av skadegörelse med villkorlig dom och 60 dagsböter á 1000 kronor (ett blygsamt belopp för förövaren i fråga).