Since 1949
Teckna ett kompanjonsavtal!
Claude D Zacharias
1. Bakgrund
1.1 Högsta domstolens avgörande 2016-06-20, mål nr T 3593-14, är ett typexempel på hur viktigt det är att reglera delägares mellanhavanden när man driver verksamhet gemensamt, oavsett juridisk form. I det aktuella fallet handlar det om två delägare i ett handelsbolag. Handelsbolaget försattes i konkurs som avslutades utan överskott. En av delägarna (”A”) infriade med egna medel skulder som handelsbolaget hade. Delägaren väckte därefter talan mot sin forne kompanjon (”B”) och ville få tillbaka hälften av vad som betalats för handelsbolagets räkning. A anförde som grund för sin talan att B som bolagsman är solidariskt ansvarig för bolagets skulder enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag (”HBL”) och att A därför har rätt att av honom regressvis (innebär att man har rätt att få tillbaka tillämpliga andelar av vad som reglerats från någon annan - i det här fallet en annan handelsbolagsdelägare) ta betalt för hälften av vad hon har utgett. B, däremot, bestred kravet och gjorde gällande att B:s ansvar för A:s utgifter är begränsat enligt 2 kap. 12 § HBL. Bestämmelsen innebär att under handelsbolagets bestånd har en bolagsman inte rätt att mot någon annan bolagsman göra gällande fordran på grund av utgifter för bolagets räkning, fordran på förvaltningsarvode eller fordran på ränta på insats. Det är i denna kontext författaren vill understryka vikten av ett kompanjonsavtal.
2. Regressfordran
2.1 Högsta domstolen hänvisar i sin dom, till 2 kap. 11 § HBL innebärande att en bolagsman inte är skyldig att tillskjuta bolaget medel utöver vad som är avtalat mellan bolagsmännen. En bolagsmans skyldigheter i förhållande till bolagets borgenärer är alltså desamma som bolagets skyldigheter. Skulle en bolagsman på grund av sitt medansvar infria en bolagsskuld föreligger en rätt för bolagsmannen att regressvis bli ersatt ur bolagets medel. Högsta domstolen förklarar vidare:
En avveckling av bolagsförhållandet mellan bolagsmännen kräver dels att bolaget likvideras, dels att bolagsmännens mellanhavanden avseende bolaget slutregleras genom skifte. Ett handelsbolag betraktas som upplöst när skifte har skett. Skiftet innebär en slutreglering av det inbördes förhållandet mellan bolagsmännen, där bolagsmännens andelar av behållningen i bolaget fördelas. En bolagsman som vid skiftet har en negativ kapitalandel ska tillskjuta medel för att reglera underskottet. Den bolagsman som i stället har en positiv kapitalandel har rätt att inom ramen för skiftet bli gottgjord för detta.
Har handelsbolaget försatts i konkurs och finns det ett överskott i konkursen, ska bolaget träda i likvidation och skifte ske […]. Först när så har skett anses bolaget som juridisk person upplöst […]. Med skiftet är också bolagsmännens inbördes förhållanden avklarade. Har konkursen avslutats utan överskott är bolaget redan med det upplöst som juridisk person (se samma lagrum). Det innebär emellertid inte att bolagsmännens inbördes förhållanden är avklarade. En slutreglering av dessa förhållanden förutsätter således ett skifte (se t.ex. t.ex. Stefan Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, 2 uppl. 2010, s. 768 f.). Ett handelsbolag består i den mening som avses i 2 kap. 12 § i princip till dess det efter likvidation upplöses i samband med skifte […]. Det gäller även efter överskottskonkurs […]. När bolaget upplöses efter underskottskonkurs sammanfaller emellertid inte bolagets upphörande som juridisk person (som inträffar vid konkursens avslutande) med en slutreglering mellan bolagsmännen (som sker genom ett efterföljande skifte).
3. Lagens ändamål
3.1 Högsta domstolen hänvisar till ändamålet med bestämmelsen och motiven till de tillämpliga regleringarna i lagen och summerar situationen:
Slutsatsen av det anförda är att en bolagsman som har betalat en bolagsskuld saknar rätt att på grund av betalningen göra en fordran gällande mot någon annan bolagsman annat än som en del i den slutreglering som ska ske när det interna bolagsförhållandet avvecklas genom skifte. Att bolagets rättspersonlighet vid underskottskonkurs upphör redan vid konkursens avslutande saknar betydelse för tillämpningen av 2 kap. 12 §. Det sagda utgör dock inte hinder mot att bolagsmännen i enlighet med 2 kap. l § andra stycket, uttryckligen eller konkludent, avtalar om att regress får göras gällande under bolagets bestånd, dvs. före slutreglering genom skifte.
3.2 Eftersom delägarna inte kommit överens om någon slutreglering i form av skifte alternativt kommit överens om en rätt till inbördes regress mellan bolagsmännen utan hinder av 2 kap. 12 § HBL så förlorade A målet.
4. Avslutande kommentar
4.1 Återigen har Högsta domstolen avgjort en fråga av stor kommersiell betydelse. Ändamålet med en lagreglering tillmäts stor betydelse, kanske till och med större än själva ordalydelsen. Det är dock centralt att förstå när man ska tillämpa HBL att de ekonomiska mellanhavandena mellan delägare – utan ett kompanjonsavtal – kan handläggas först i samband med ett skifte, och det gäller alldeles oavsett om bolaget som sådant upphört genom konkurs eller inte. Men det framgår också att parterna kan avtala om att avvika från lagregleringen, och det kan ske t.ex. genom ett kompanjonsavtal. I det här aktuella målet kostade avsaknaden av en skriftlig överenskommelse mellan parterna delägare A över 100 000 kronor och det beskedet fick vederbörande lagom till midsommar. Härtill kommer rättegångskostnaderna, även de på över 100 000 kronor. Roligare start på den svenska sommaren kan man tänka sig.
Utformandet av kompanjonsavtal handlar om att sätta sig in i verksamheten och förstå delägarna. I detta ingår också att överblicka centrala familjerättsliga aspekter. De som tror att 10 sidor "mall" från Internet eller att en förlaga som ”någon” halar fram ur skrivbordslådan är lösningen, bör bereda sig på en kostsam besvikelse i framtiden.