Since 1949
Övergång av äganderätt
Claude D Zacharias
1. Inledning
Ibland händer det att mer udda frågor prövas av de dömande instanserna. Kan t.ex. en brygga som från början anlagts av en person som i sitt anletes svett byggt upp bryggan planka för planka, med tiden övergå i någon annans ägo därför att den personen i hans eller hennes anletes svett bytt ut planka för planka när så behövts? Svaret är att det är möjligt. Sådan övergång av äganderätte kallas för ”specifikation”. Förvärv genom s.k. specifikation utgör inte en rättsregel som är en handlingsnorm, dvs. en anvisning för framtida agerande, utan i stället handlar det om en princip om hur man i det enskilda fallet ska skilja mellan olika intressen efter en redan uppkommen kollision. Specifikation ska ses som en möjlig väg att lösa en konflikt som uppstått mellan två parter som anser sig vara ägare till samma sak. Bedömningen ska ske efter billighetsgrunder i det enskilda fallet. Hovrätten för övre Norrland har i sin dom 2014-09-29, mål nr T 899-13, prövat frågan om äganderättens övergång beträffande lös egendom på annans mark, dvs. äganderätten till en byggnad på ofri grund.
2. Bakgrund
Kärandena förvärvade vid någon tidpunkt efter den ursprunglige ägarens frånfälle äganderätten till en timmerstuga, som stod på tredje mans fastighet. Stugan användes för fritidsändamål. Åren gick och 1997 förvärvade svarandena den aktuella fastigheten på vilken stugan stod. Av någon anledning tog säljaren in stugan i köpeavtalet som tillhörande fastigheten. Svarandena utförde sedermera från köpet renoveringsarbeten på stugan till början av 2000-talet. Hovrätten ansåg att det var visat att stugan år 1997 var i mycket dåligt skick och i domen lämnas en utförlig redovisning härom. Hovrätten ansåg det också också klarlagt att de renoveringsarbeten som utförts innebar att den befintliga timmerstugan monterades ned helt. Hovrättens prövning handlade om huruvida svarandena i och med rivningen och återuppbyggnaden av stugan förvärvat äganderätt till densamma genom s.k. specifikation. Hovrättens genomgång av rättsläget är omfattande men mycket klargörande och förtjänar därför att i sin helhet återges.
3. Rättsläget
"Inledningsvis kan konstateras att det inte finns någon lagregel som är tillämplig på situationen. Beträffande rättsläget antecknas följande från litteratur och praxis. Äganderätt till lös egendom förvärvas genom laga fång. De laga fången kan grovt indelas i derivativa fång, exstinktiva fång och originära fång. De derivativa fången kännetecknas av att förvärvaren härleder sin äganderätt från hittillsvarande ägare, t.ex. köp. Genom exstinktiva fång uppstår äganderätten oberoende av hur det förhåller sig med hittillsvarande äganderätt, t.ex. godtrosförvärv. I sådant fall innebär förvärvet att den tidigare äganderätten släcks ut. De originära fången däremot är ursprungliga äganderättsförvärv som t.ex. rena fynd i naturen av herrelös egendom, fynd av vissa föremål som inte är i någons besittning men även vissa fall av bearbetning (s.k. specifikation) och sammanfogande av annans egendom (se Håstad, Torgny, Sakrätt avseende lös egendom, uppl. 6, 2000, s. 43 och Millqvist, Göran, Sakrättens grunder, uppl. 6, 2011, s. 28 ff.). Det karaktäristiska vid specifikation och som gör att detta fång hör till de originära fången, är att en ny sak uppstår genom bearbetning av annans material (Undén, Östen, Svensk sakrätt i lös egendom, uppl. 10, 1995, s. 86). En ny sak kan också uppstå genom väsentlig förändring av en gammal sak (Håstad, a.a., s. 44). Det går inte att göra godtrosförvärv av byggnad på ofri grund (NJA 1952 s. 407). Äganderätt genom specifikation kan emellertid uppkomma oavsett om bearbetning skett i god tro beträffande äganderätten till materialet eller inte. En förutsättning är dock att värdet av bearbetningen överstiger värdet av det ursprungliga materialet. När det gäller frågan om hur mycket värdefullare bearbetningen måste vara har Rohde anfört att äganderätten tillfaller bearbetaren i de fall bearbetarens prestation varit av större värde än det material som bearbetats (Rohde, Knut, Handbok i sakrätt, 1985, s. 197 f). Millqvist instämmer i Rohdes uppfattning och tillägger att om värdena är ungefär lika det är tänkbart att samäganderätt ska anses ha uppkommit (Millqvist, a.a. s. 29). Undén har uttalat att ju värdefullare det nedlagda arbetet är i förhållande till materialet, desto lämpligare torde det vara att tillerkänna bearbetaren äganderätten till det nyskapade föremålet, men framhåller också att någon bestämd matematisk proportion inte låter sig uppställas och att visst utrymme i stället kan lämnas åt prövningen av omständigheterna i det enskilda fallet (Undén, a.a. s. 86 f). Håstad, slutligen, uttalar att värdet av bearbetningen väsentligen bör överstiga värdet av materialet och tillägger att hur mycket värdefullare bearbetningen måste vara aldrig har preciserats i svensk praxis eller litteratur (Håstad, a.a. s. 47). I rättsfallet NJA 1934 s. 29, där det framgår att frågan rör "specificatio", konstaterade Högsta domstolen att äganderätten till en byggnad övergått till bearbetaren. Högsta domstolen anförde att bearbetaren - även om det inte var styrkt att hon rivit stugan - lagt ned ett så genomgripande om- och tillbyggnadsarbete på en stuga som tillhörde annan och vilken stuga sedan råkat i synnerligen förfallet skick, att hon blivit ägare till stugan.”
4. Hovrättens bedömning
Hovrätten ansåg det utrett att stugan, före bearbetningen, inte var i skick att användas för det ändamål som var aktuellt och att stugan genom rivningen i praktiken tagits bort helt och sedan återuppbyggts på ett sådant sätt att dess funktion helt återställdes. Hovrätten ansåg dessutom att det alldeles oavsett hur många timmar som lagts ned eller exakt hur mycket material som tillförts, det styrkt att ett omfattande och omsorgsfullt arbete lagts ner på renoveringen och tillfört en avsevärd mängd nytt material samt att detta varit nödvändigt för att återställa sätta stugan till ett fungerande skick. Därför måste det om- och tillbyggnadsarbete som lagts ned anses vara så genomgripande att kärandena inte ansågs äga bättre rätt än svarandena till stugan, och kärandens talan lämnades utan bifall.
5. Kommentar
Den uppmärksamme läsaren noterar naturligtvis att hovrätten inte kort och gott uttalar att äganderätten till stugan övergått på svarandena, utan endast att kärandena inte har en bättre rätt till stugan vilket var den processrättsliga ramen för hovrättens prövning. Man kan dock tycka att hovrätten kunde ha ”talat ur skägget”, för av domen framgår också att kärandenas yrkanden om att svarandena skulle åläggas att ta bort sitt lösöre och låset på stugan, lämnades utan bifall vilket i praktiken betyder att svarandena tagit stugan i besittning samt att äganderätten tillfallit svarandena.
Nu ska man inte tro att bara för att man börjar snickra på någon annans egendom så kan man med tiden förvärva äganderätten av sagda egendom. Men det finns kanske anledning för dem som tror sig äga ett hus, eller en brygga eller annan lös egendom, men som inte har sett till denna på många många år, att kontrollera egendomen. Det finns också anledning att överväga om man löpande år för år, ska godta att grannen byter ut skadade delar på t.ex. en brygga, hur vällovligt syftet än må vara.