Since 1949
Vårt samhälle bygger på lag och det bygger på att vi följer lagen och förhåller oss till vår omgivning på ett sätt som gör att vi kan samexistera i görligaste mån. Mellan grannar är detta extra viktigt eftersom vi inte kan reglera allt som rör grannar. Detta framkommer än mer påtagligt när man förtätar värdefulla områden så att människor knappt kan sträcka på sig på sin egen gräsmatta utan att grannarna har synpunkter. Det finns vissa grundläggande regler i 3 kap Jordabalken och i den mån skadegörelse är för handen gäller skadeståndsrätten och då främst dels Miljöbalkens ersättningsregler som det hänvisas till i 3 kap. 3 § Jordabalken och Skadeståndslagen. Efter tre dagar i Stockholms tingsrätt är det för mig uppenbart att det krävs en skärpning av gällande lagregler. Gamla fastighetsägare som samsats om t.ex. vården och underhållet av en häck kunde lösa olika frågor över en kopp kaffe. Nya ägare som tar över har alltför ofta föga förståelse för att den kvarvarande äldre generationen vill att det som varit ska så förbli och de har inte och tar sig inte tiden att sätt sig ner och diskutera olika lösningar över en kopp kaffe. När en fastighetsexploatör till fromma för sin egen ekonomiska vinning kapar ner en häck på den äldre fastighetsägarens tomt eller som stått på tomtgränsen så det blir som att sparka in ytterväggen till en villa eller lägenhet - då räcker inte lagen till fullt ut. Reglerna i 3 kap. Jordabalken förutsätter först och främst att den som vill göra något ska visa sin omgivning skälig hänsyn. Först när detta visats föreligga kan man möjligen fortsätta till nästa krav nämligen möjligheten att ta grenar och rötter som tränger in på den egna fastigheten. Dock måste man hålla i minne att dels kräver en sådan åtgärd att det föreligger påtaglig olägenhet dels handlar det om enstaka grenar och rötter. Att avverka en 35 m lång granhäck som varit 2 m hög och ca 2 m bred ryms inte inom vare sig skälighetskravet eller kravet på påtaglig skada eller olägenhet och det handlar då inte om enstaka grenar eller rötter. Men även om dessa krav skulle ha varit uppfyllda måste man lämna den andre fastighetsägaren möjlighet att själv vidta åtgärden som gör att olägenheten är påtaglig. Som ni förstår är det många portar att ta sig igenom innan man till slut kommer ner i frågan om skadestånd och hur stort det ska vara.
Lagen räcker inte till - det är uppenbart - när vinstintressena är så stora att en exploatör kan tjäna miljontals kronor på att köpa upp, klyva och sälja och utan större ekonomisk risk måhända, avverka en vacker insynsskyddade och rumsbildande häck. Vad betyder ett begränsat skadestånd i relation till 5-6 Mkr. i vinst? Hur ligger bevisbördan och vilka krav på bevisning krävs?
När jag avslutade rättegången i dag med min plädering kunde jag efteråt inte låta bli att sorgset ska på huvudet och tänka att vad som än händer finns bara en förlorare, den som blivit av med sin häck. Hans privata sfär är kränkt. Hans privatliv är kränkt. Värdet på hans fastighet är sänkt och allt besvär och alla kostnader - i varje fall på kort sikt om man betänker tiden för en rättsprocess - är den drabbade fastighetsägaren.
Det borde därför till hårdare och mer detaljerade regler som styr hur grannar ska förhålla sig till varandra. Det har blivit än mer motiverat mot bakgrund av förtätningen som sker och den omständigheten att den moderna människan i mångt och mycket tycks sakna det sunda förnuft som rådde i gamla tider, den hederskodex som rådde mellan grannar och den uppfostran som rådde i äldre tider - man går bara inte in och sågar ner en 35 lång häck alldeles oavsett vems den är - om effekten blir till dramatisk nackdel för den andre grannen, man gör bara inte så!