Since 1949
I dessa dagar av höga värderingar med därtill hörande kostnader för att köpa såväl obebyggd mark som bebyggda fastigheter i attraktiva områden finns anledning att betänka konsekvenserna av hur området ser ut. De flesta som köper en fastighet är vanligtvis - fullt förståeligt - koncentrerade på "sin" fastighet. De flesta fastighetsägare vill på något sätt markera sin gräns mot grannen, ungefär som alla djur vill markera sitt revir i snäv bemärkelse. Vi gör det genom stängsel, plank eller vegetation. Planteringar som till sin börja, när de små plantorna planteras, kan te sig oskyldiga kan bli mycket omfattande 10 år senare. I takt med ökade markpriser reduceras också människors toleransnivå mot vegetation som på ett eller annat vis inkräktar på det privata reviret, den egna tomten. Det rubricerade rättsfallet illustrerar detta.
Målet handlar om några tujor som käranden ansåg skugga tomten och den egna uteplatsen i för hög utsträckning. Naturligtvis låg mer än så bakom tvisten, goda grannar löser som regel den här typen av, till synes, triviala frågor. Talan ogillades men det är intressant att läsa domstolens överväganden.
Prövningen av huruvida en tujahäck med plantor som varierade mellan 4-5 meter i höjd utgjorde en betydande olägenhet måste, skriver domstolen, ske utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Därvid är viktiga faktorer i vilken omfattning skuggning sker och hur det aktuella området strunt i övrigt. Rättspraxis är, framhåller domstolen, restriktiv (jfr RÅ 1993 not 521).
Omständigheterna som talade för att det var fråga om en väsentlig olägenhet i det aktuella målet var sådana att fastigheten var liten, möjligheterna att förlägga uteplatsen på annan plats begränsade. Mot detta talade att hela området var lummigt, att tiden under vilken skuggningen skedde, endast handlade om några timmar per dag. De senare omständighetens vägde över till grannens fördel.
Den omständigheten att underinstanserna ansåg att betydande olägenhet var för handen och därför förelade tujahäckens ägare att ansa häcken ner till två meters höjd visar att den som vill anlägga vegetation på sin fastighet, måste vara beredd på grannens klagan. Gränsavskiljande vegetation som vid första påseende kan te sig oskyldig kan med tiden bli en betydande olägenhet för en eller flera grannar. Det finns också en regel i Plan- och Bygglagen som ålägger en fastighetsägare att hålla sin fastighet i vårdat skick och sköta den så att betydande olägenhet för omgivningen och trafiken inte uppkommer samt för att begränsa risken för olycksfall. Den bestämmelsen tror många handlar om farligt avfall, skrotbilar etc. Avgörandet belyser dock att även allt för yvig vegetation omfattad i sig av regelverket, något att tänka på inför kommande vår och sommar så här mitt i vintern.