Since 1949
Ett intressant avtalsmål prövades av Svea hovrätts Svea hovrätts dom 2014-03-06, mål nr T 2550-13, och handlar bl.a. om lojaliteten mellan två parter som förhandlar, dvs. att man ska förhandla seriöst och i god tid redovisa om intresset att förhandla upphört för att därmed undvika att den andra parten skadas. Det latinska uttrycket culpa in contrahendo är en skadeståndsrättslig term och betyder vårdslöshet vid avtalets ingående. Culpa in contrahendo uppstod som en mellanlösning mellan det kontraktsrättliga och det utomobligatoriska ansvaret. Vanligen kan culpa in contrahendo aktualiseras i fall där vårdslösheten har uppstått i förhandlingar som inte leder till avtal men kan även förekomma vid förhandlingar som har lett till avtal.
I korthet handlade tvisten om att den ena avtalsparten [köparen] ansåg sig träffat ett avtal om förvärv av rörelsen hos den andra avtalsparten [säljaren]. Olika avtalsutkast utväxlades mellan parterna under två månader bl.a. med innehåll om skriftlighetskrav. Köparen tog fram kläder, ID-kort, pressmeddelanden m.m. [Köparen] till och med började kalkylera på ett nytt uppdrag. Det mesta tydde på att [säljaren] också var medveten om att köparen var inställd på att ett avtal skulle komma till stånd. Köparen väckte talan och förlorade i såväl tingsrätten som i hovrätten. Frågan om lojalitetsplikten vid förhandlingar är dock av stor betydelse när man förhandlar och oavsett om vad kan man med fog påstå.
Domstolarna lämnade käromålet utan bifall och [säljaren] ansågs inte tillräckligt vårdslös och det som förevarit under förhandlingarna ansågs inte tillräckligt för att ett bindande köp uppkommit och dessutom påtalade hovrätten att det fanns en gemensam mening mellan parterna om att skriftkrav skulle gälla för avtalsbundenhet. Eftersom något undertecknande av avtalet har inte skett från säljaren så hade inte heller ett bindande avtal redan på grund härav.
Tingsrätten, och hovrätten tycks ha instämt i detta, beskrev kraven som ställs på en avtalspart så här:
En rimlig utgångspunkt vid bedömning av avtal som förhandlas fram successivt är dock att bundenhet uppstår först när parterna i förhandlingarnas slutskede får tillfälle att bedöma avtalet som helhet mot bakgrund av samtliga förhandlade avtalsvillkor, se Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, 8 uppl., 2010, s 99…. Utgångspunkten måste vara att den som förhandlar med annan om ingående av ett avtal gör det på egen risk. Om det visar sig att förhandlingarna inte leder till avtal kan den som förhandlade inte räkna med att motparten ska stå för kostnaderna för förhandlingen. Har dock en säljare av oaktsamhet skapat en befogad men i sak oriktig tillit hos köparen om att ett bindande avtal om köp har ingåtts eller kommer att ingås och har köparen drabbats av kostnader eller annan skada därför att han har handlat på grundval av denna tillit, så bör det - beroende på de närmare omständigheterna - kunna medföra skyldighet att utge skadestånd enligt tillitsintresset…
Avslutande kommentar:
Förhandlar man om avtal är det nödvändigt att vara tydlig och ärlig i sina avsikter. Lika viktigt som det är med balanserade avtal är det att tydligt visa om man är intresserad eller inte. Ett sätt att undvika onödiga och kostsamma tvister som den nu redovisade är dels ett teckna ett sekretessavtal dels skriva under en förklaring om att ingenting är bindande förrän ett avtal skrivits under av samtliga avtalsparter och primärt med hand på penna.