Since 1949
1. Bakgrund
1.1 Rättstvister rörande olovlig trädfällning tycks bli allt vanligare. Nu – lagom till våren – har Högsta domstolen (”HD”), i en skiljaktig, och redan kritiserad dom nyligen prövat frågan hur skadeståndet ska beräknas vid olovlig trädfällning (HD:s dom 2015-04-02, mål B 19-13, dvs det handlar om ett brottmål). I det aktuella fallet var det fråga om en person som olovligen hade avverkat fyra uppvuxna självsådda tallar på en annan persons villafastighet. Avverkningen var uppsåtlig.
2. Återanskaffningsvärdet
2.1 Innebörden av HD:s dom 2015-04-02 i mål B 19-13 är att utgångspunkten när träd har avverkats olovligen är, liksom vid totalskada på annan egendom, att skadeståndet bestäms med ledning av den s.k. återanskaffningskostnaden. Det innebär att ersättningen bestäms på grundval av vad det kostar att köpa in ny egendom av samma slag som den skadade – dvs. i princip nya likvärdiga träd – dock med avdrag för bl.a. ålder och bruk. Utgångspunkten ska dock vara att en skadelidande försätts i samma position som om skadan aldrig hade inträffat.
2.2 I Sverige dock, har av hävd skadeståndsrätten påverkats av försäkringsrätten innebärande att avdrag alltför ofta görs för ålder och bruk. Dvs. om en person får sin tioåriga stereo förstörd av en person kanske ersättningen endast blir hälften mot vad stereon än gång kostade, låt oss säga 20 000 kronor. Givet att marknaden för gamla stereoapparater inte är lika stor som för begagnade svenska bilar, kan den drabbade vanligtvis inte köpa en likadan stereo – om det nu alls går - utan att lägga 10 000 kronor av egna medel emellan. Av detta framgår att principen om att en skadelidande ska ersättas fullt ut i bland är en chimär som i förevarande HD-fall. Som domskälen är utformade synes alltså HD mena att återanskaffningskostnaden utgör huvudregeln även vid olovlig trädfällning.
3. Likvärdighetsbedömningen
3.1 Däremot, som framgår av det aktuella HD-avgörandet, förutsätter den s.k. återanskaffningsmetoden att de avverkade träden är möjliga att ersätta med ”likvärdiga träd”. Det räcker alltså inte, menar HD, att ersättningsträden ”påminner” om de avverkade. Det måste vara fråga om just likvärdiga träd. HD formulerar i det aktuella avgörandet en undantagsregel som äger tillämpning då det inte är möjligt att återanskaffa likvärdiga träd. Även här kan och ska domen kritiseras eftersom det förmodligen finns ”likvärdiga” träd i bl.a. Tyskland i så måtto att träden är fullt godtagbara som substitut även om de kanske i dag inte är lika höga eller har samma mängd grenar. De kan dock – vilket den skiljaktiga domaren skriver – med tiden fullt ut tjäna som fullvärdiga kompensation. Men så tyckte nu inte HD:s majoritet. HD anför:
3.2 HD kom i mål B 19-13 fram till att utredningen inte gav stöd för slutsatsen att de aktuella tallarna kunde ersättas genom återanskaffning av likvärdiga tallar. Enligt HD var det därmed inte heller möjligt att vid skadeståndsberäkningen utgå från återanskaffningskostnaden.
3.3 Ersättningen skulle därför, enligt HD, istället bestämmas med ledning av det minskade försäljningsvärdet på fastigheten som HD, i avsaknad av närmare utredning därom, uppskattade till 30 000 kr. Därtill erhöll den skadelidande ersättning för värdet av den ved som hade gått förlorad med belopp om 3 600 kr. Nämnas bör att hovrätten, som lade återanskaffningskostnaden till grund för skadeståndsberäkningen, tillerkände den skadelidande ett skadestånd motsvarande 181 507 kr.
3.4 Det har, som redan framhållits ovan, redan riktats en hel del kritik mot HD:s dom i mål B 19-13. Kritiken har bl.a. gällt att det utdömda skadeståndet är väl lågt och att den skadelidande därmed inte blir kompenserad för sin verkliga förlust och att inträffande av liknande skadehändelser inte heller förebyggs utan kanske snarare till och med uppmuntras. HD har dessutom genom greppet att beräkna skadan på basis av en tänkt påverkan av fastighetens marknadsvärde gjort en rejäl tankevurpa.
3.5 Tankevurpan kan tydliggöras genom följande scenario: En fastighetsägare vill ha kvällssol och kanske till och med sjöutsikt. För att få detta måste fastighetsägaren såga ner tre tallar på grannens tomt. Åtgärden medför en markant ökning av värdet på fastigheten, anta 500 000 kronor. Grannen som förlorat sina träd får emellertid endast en symbolisk ersättning, anta 30 000 kronor, därför att marknadsvärdet på grannens fastighet inte anses minskat i någon nämnvärd omfattning bara för att träden sågades ner.
4. Konsekvensen av domen
4.1 Signalen är tydlig och nu i dessa vårens tider dessutom. Räkna därför först på om det hypotetiska skadeståndet är lågt för att såga ner grannens träd så att du får kvällssol. Ställ den uppskattade kostnaden mot fördelen av kvällssol och den värdehöjande påverkan det kan ha för din fastighet. Naturligtvis är HD:s dom helt orimligt och man måste ta sig för pannan och ställa frågan hur domarna, med undantag för den skiljaktiga domaren, egentligen tänkte. Det finns också en straffrättslig dimension (skadegörelse) som förmodligen inte har så stor betydelse i sammanhang som dessa. Att grannsämjan dessutom går förlorad spelar kanske inte heller det någon roll.
5. Avslutande kommentar
5.1 Det ska än en gång noteras att HD:s dom bygger på den förutsättningen att det i det aktuella fallet inte gick att återanskaffa likvärdiga träd. Detta är förmodligen fel och det är olyckligt att HD:s dom kan tolkas så att träden måste vara mer eller mindre identiska. Rättsfallet kan förmodligen inte tas till intäkt för att skadeståndsberäkningen alltid, så snart det är fråga om uppvuxna självsådda träd, ska ske med utgångspunkt i fastighetens minskade försäljningsvärde och vedvärdet. HD anför trots allt att återanskaffningskostnaden utgör huvudregeln vid skadeståndsberäkningen även vid olovlig trädfällning. En annan ordning skulle innebära att frågan om ”likvärdigheten” aldrig skulle aktualiseras vilket naturligtvis inte är innebörden av domen. HD:s domskäl är dock dunkelt formulerade och det återstår att se hur underrätterna kommer att förhålla sig till avgörandet i fråga och här har vi jurister också ett stort ansvar när vi råder våra kunder.
5.2 Ett sådant råd skulle kunna vara i ett fall där det står en död alm utanför tomtgränsen att antingen föreslå att man startar en process där man yrkar att grannen med trädet ska åläggas att ta bort trädet (vilket kanske kan ta ett eller flera år att få besked om). Eller så tar man en kalkylerad risk rörande värdet – döda träd – och sågar ner trädet själv eller genom tredje mans försorg. Om något skadestånd kan beräknas vare sig för träd eller fastighetsvärdet torde det vara lågt och bryr man sig inte om risken för åtal på grund av skadegörelse är valet kanske inte så svårt. Än en gång – hur tänkte domarna i HD här?
Claude D Zacharias Johannes Marszalek